Förändringar kan vara både bra och dåliga, satt igår med min studiehandledare och pratade lite om hur jag tycker att det går.
För att vara helt ärlig så har jag haft det lite svårt under hösten, har längtat efter Lex, moffa och alla mina vänner. Önskar att alla skulle vara här med mig men det går inte.
Men även om jag skulle kunna tänka mig att flytta hem så trivs jag här på ön, har skaffat mig så många nya vänner och för dem är jag tacksam!
Ni är helt underbara och utan er skulle jag inte vara kvar!
Har i och med några skol uppgifter kollat igenom min CV riktigt ordentligt och det var ganska kul att titta tillbaka och minnas den person jag var då.
2007 hade jag min första praktik vid en Restaurang som heter Berny´s, jag var så osäker på den tiden. Jag var så orolig att göra fel och klanta till allt men det gick nog riktigt bra för det och lite arbeterfarenhet fick man.
Så 2008 var det dags igen och då blev det Hotell Vallonia Garden, en nervös adertonåring steg in och skulle vara i reception, så blev det ju inte utan det blev att servera lunch åt hungriga arbets män. Även denna praktik gick bra och mer självsäker i mitt jobb blev jag.
Men måste nog säga att under min VYI tid så var nog sista praktiken på Hotell Rantasipi bäst. Hade aldrig känt mig så hemma och självsäker som där, sökte jobb dit men det gick ju som det gick och den sommaren jobbade jag på ett litet värdshus ute i korsholms skärgård, det hette Björkö Wärdshus och där kunde det bli långa dagar fyllda med en massa roligt. Så nästa sommar var jag också där.
2010 fick jag första smaken av att vara en "chef" då jag var på jobb så hade jag en hjälpreda som gjorde det som behöved medan jag stod i kassan. Tyckte detta var super kul och hopas att min hjälpreda inte hatar mig från denna sommar :P
Hösten 2010 började jag jobba som något jag sagt att jag aldrig ville, jag blev nämligen anställd som närvårdar vikarie. I början trodde jag nog inte att jag skulle orka men det fanns inga jobb för mig som ny utexaminerad Hotelltjänsteman så jag tog vad jag kunde.Men med underbara kollegor som brydde sig om mig och hjälpte mig med det jag inte kunde så jobbade jag här tills 2012.
2011-2012 hade jag två jobb, ett som en Eftis ledare och det andra var närvårdar vikarie. Lite utbränd och trött var man efter detta men jag var nog inte redo att ge upp mitt närvårdar jobb för jag hade då blivit så "fast rotad" där med mina klienter. Här växte jag till mig och lärde mig att bli mer anvarsfull och självkänslan blev allt bättre.
Men att jobba med barn var nog så givande och jag hade underbara kollegor, vissa håller jag kontakten men än idag!
2013 jobbade jag än på eftis och trivdes som fisken i vattnet för jag fick utlopp för min kreativitet och mitt inre barn.
Barnen blev väldigt kära för mig och dom tyckte nog väldigt mycket om mig också. Vi blev som en liten familj på eftis och vi hade det bra :)
Under min tid på eftis blev jag allt mer barnkär och ville mer än gärna hitta den rätta mannen ocj bilda egen familj. Men så blev det ju riktigt inte...
Sommaren 2013 jobbade jag på en bensinstation, bästa jobbet var det ju inte men jag trivdes nog och stamkunderna lärde man snabbt känna. Här träffade jag en speciell person som nu är en av mina goda vänner och jag kan inte vänta tills i sommar <3 br="">Så nu sitter jag här i 2014, jag studerar Hospitality Management @ Högskolan på Åland och trivs väldigt bra här.
Som det ser ut nu så har jag sommar jobbet fixat och deltidsjobb också.
Fast det inte alltid går som man vill så är nog livet bra :)
Förändringar behövs, man kan må bättre och sämre av dom men i slutändan så är det vad man tar och gör av det som blir "kastat" ens väg.3>
Jag finns kvar och mår bättre för varje dag.
Everything happens for a reason
//
Paulina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar